Så fort man glömmer!

Hälsade på hos en två och en halvmånad gammal bebis igår. Så liten hon var! Det är knappt jag kan förstå att Vidar var så liten för bara några månader sedan. Jag minns inte ens hur det var. Kommer inte ihåg hur det var att hålla honom, hur han lät, vad han gjorde på dagarna. Nu ser jag den stora killen som kryper fort över golvet och envist försöker ställa sig upp. Så fort det går! Nu förstår jag mer vad det betyder att ta vara på dagarna, tiden kommer aldrig tillbaka.