Orolig själ = kreativ själ

Oro har i alla fall jag ofta fått för mig är något som uppfattas som negativt och något som man helst inte bör vara, men sedan igår har jag ett alternativt sätt att se på detta: Vi var på föräldrakursen och såg en film om bebisens första tid. I denna film sa en psykolog att när man är orolig blir man kreativ. Med det menade hon att man på grund av oron känner sig tvungen att agera, göra något. Det var ett nytt sätt att tänka. Hon sa också att föräldrar behöver vara oroliga. Jag kan alltså andas ut på sätt och vis - oro tillhör. Ytterligare en sak i förberedelsearbetet där jag ligger bra till...