Taktil?

Nu börjar magen väcka allt större intressa hos min omgivning. Inte så konstigt kanske, men visst är det en fascinerande upplevelse att de jag möter liksom tittar på magen och inte i ansiktet. Alla gör inte så. Och visst är magar intressanta och fina att titta på. Det är inte heller ovanligt att man i samma stund som man pratar om magen också sträcker ut en hand antingen för att markera beröring eller för att röra. Är det familj, vänner och kollegor gör det inget, men lite mer okända människor gör att det känns lite konstigt. Det är väl ett ganska vanligt fenomen hos de med magar. Men det roligaste hittills var när jag spontant möttes av en glad replik (låter den som sa det förbli anonym här) : "Man vill klappa dig när man ser dig!" Charmigt. Det är ju trevligt att jag gått och blivit taktil och att andra blir glada när de ser mig!