tisdag, augusti 12, 2008
Det viktigaste av allt
Tillbaka på jobbet efter semestern behåller jag sommarkänslan genom att lyssna på Sommar. Av en händelse valde jag idag att lyssna på David Batra. Nu ska det också sägas att man under hormonpåverkan blir helt klart mer lättrörd och i mitt fall både grubblande och stundom melankolisk. Men man måste ha ett hjärta av sten för att inte blir berörd av detta program. Jag var helt oförberedd på vad programmet skulle handla om och blev överraskad över hur aktuellt temat för hans program kändes. Satt som klistrad under hela programmet och kunde inte göra något annat än just lyssna när han berättade om sin och fruns långa väg till barn. Från att först tro att barn ska vi väl kunna få för att sedan gå igenom utredningar, hormonbehandlingar och slutligen provrörsbefruktning. Ett så viktigt program. Inte minst för att han tog upp problematiken med att 70-talister av olika skäl verkar välja att skaffa barn allt senare. Det händer hela tiden andra saker som gör att man tänker att vi ska göra det där och där först - men sen. Till slut kan det vara för sent. Jag undrar hur detta kan vara. Har också tänkt så. Men varför egentligen? Tror man verkligen att ingenting mer kommer att hända när man fått barn eller att ingenting ska vara möjligt efter? Att alla möjligheter kommer att vara förbi. En märklig tanke. Och helt plötsligt blev allt annat oviktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fast jag kan ju känna, som en i en krympande skara vänner som fortfarande är både ensam och barnlös, att det är jävligt stressande hur alla tjatar om hur mycket svårare det blir att få barn ju äldre man blir och hur vi är en så karriär- och framgångsupptagen generation att vi försitter våra chanser ...
Det är ju faktiskt inte så att alla har VALT att inte skaffa barn än. Jag har bara det lilla kravet att jag vill ha en stabil relation med en man innan jag skaffar barn - och eftersom det inte har inträffat ännu så får barnen vänta.. Vådan av att fortfarande tro på kärnfamiljen.
Absolut, du har så rätt! Det handlar väl snarare om OM man har någon valmöjlighet... Tror inte heller att man alltid väljer. Stora frågor.
Självklart tar livet inte slut när man får barn, men saker och ting förändras. Jag förstod inte hur mycket det skulle förändras och kan ibland vara helt förstummad av det hela. Det är ett helt nytt liv som börjar med helt andra prioriteringar. Det går verkligen inte längre att vara/leva så som man gjort tidigare. Men det är absolut inte något negativt. Eller det kanske det är för somliga, men inte för andra. Men det är ju inte så att det roliga tar slut. Absolut inte! Det finns så mycket nytt och kul och spännande att uppleva! (Äsch, nu låter jag som värsta predikanten... inte alls meningen, vill bara säga hur jag ser att det är.)
Tror också att det är nu en ny och spännande fas tar sin början och det ska bli så intressant att se vad som kommer att hända. Det är ett äventyr.
Skicka en kommentar