Undrar om det är för att regn liknar tårar så mycket som gör att det är lätt att känna sig låg när regnet smattrar mot rutan? Så svårt att hålla humöret uppe en sån här dag, då väderprognosen plötsligt stämmer till 100% och det omfattande regnområdet hänger tungt över en. Var ute i det tomma biblioteket, lyssnade på regnet och fick Ted Gärdestads ord i huvudet:
Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
ur Himlen är oskyldig blå av Ted Gärdestad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar