Konsten att ta saker på allvar

Idag gick brandlarmet på jobbet. Mitt i hällande regn och när flera av oss satt i ett långt möte. Nu märktes det att vi blivit avtrubbade vad det gäller larm i det här huset. När vi flyttade in gick det larm dagligen för allt möjligt: det var brandlarm, larm när någon gick i larmad dörr, hisslarm och så förstås stöldlarmet. Så idag när larmet gick hände det där som man inte vill ska hända: Vi tittade på varandra och undrade om det var på allvar. Vimsade runt lite. Stod i receptionen ett tag, tittade ut och tvekade. Till slut släntrade vi ut. Och det verkade vara på riktigt. Efter ett tag kom både brandbil från stan och larmansvarig på universitetet. Men det tog tid. Brandmännen såg lite loja ut och läste av larmcentralen och bläddrade i utrymningsplaner. De gick ändå in och sökte av huset. Och det verkar som om det var någon maskin i den stora maskinhallen i källaren som det hänt något med. Skönt att det blev kollat - men otäckt att vi var så sega på att ta det på allvar och att nästan alla kollegor "glömde bort" vilka uppdrag vi hade vad det gäller att kolla av lokalen och få ut folk. Vi hade nog väntat oss lite mer rök och brandlukt.