Andas in, andas ut

Igår var jag på en mycket bra föreläsning med psykolog Anna Kåver som pratade utifrån sin bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Mycket handlade om medveten närvaro, att vara på den platsen man är just nu och inte tänka på allt annat. Och hur ofta är man faktiskt där man är helt och hållet? Det är inte konstigt att jag ibland kan tänka: Stämplade jag in när jag kom till jobbet i morse? Var ställde jag min tekopp? Hade jag varit närvarande när jag gjorde allt sånt, så hade jag väl också registrerat och kommit ihåg det, ksn jag misstänka. Men nu sker alltför mycket per automatik - utan tanke. Fast det är svårt att vara medveten. Det kräver ju att man är lugn, avslappnad och ger sig tid.

Vi fick vid föreläsningen göra ett par övningar som handlade om medveten närvaro. En av dem innehöll just det där momentet som jag alltid upplever som så svårt: blunda, koncentrera dig på din andning, känn hur det känns att andas och räkna andetagen. Låter ju inte alls svårt. Men jag blir alltid så stressad, nästan provocerad av det. Och så vet jag plötsligt inte om det är in eller ut jag andas. Det kryper i kroppen. Jag antar att detta är ett tecken på att jag skulle behöva just avslappnande övningar, för att komma ner i varv. Men jag behöver nog också någon slags övning för att kunna göra avslappnande övningar. En uppvärmingsövning för att kunna ta det lugnt. Jag har börjat läsa Medveten närvaro för att se om det kanske kan vara en väg till att så småningom kanske börja med både yoga och meditation, vilket jag tror är precis vad jag behöver. Att det ska vara så svårt att ta det lugnt och sluta stressa!