Ur en jibbares dagbok

Precis hemkommen efter en hel härlig vecka i Åre! Har konsumerat te och varm choklad i snön på varierande höjder över havet. Mest har det blivit till att dricka ur olika pappmuggar, men vad gör det när miljön runt omkring är underbar? Kan säga att till och med det annars så vidriga Yellow Label smakar gudomligt när det dricks skållhet, ur pappmugg. Bara man sitter i en kåta som heter "Hugos Koja" och med mjölk och socker. Härligt!

Skidåkning är kanske det bästa som finns, om man inte frågar mitt vänstra knä som protesterar så fort pjäxorna åker på. Vet att knäet och tillhörande muskler måste tränas, men maskinen på gymmet som är till för detta ändamål ser avskräckande ut och det monotoma nötandet med vikter känns inte alls kul. Så viljan att åka är större än krafterna att göra det. Tyvärr. Så det är tur att det finns bra ställen att sitta och titta på utsikten på och att fikaställena med kaminer och brasor är många. I hjärtat är jag en jibbare, även om kroppen inte orkar och kan hänga med.

En av de bokstavliga höjdpunkterna under veckan var när vi tolkade med vessla upp på Åreskutans absoluta topp. Har aldrig varit där förut. Det var en spännande färd upp - två medtolkare ramlade. Brant var det! Men upp kom vi och vi var tvungna att bestiga toppstugans tak. Så nu har vi varit så högt upp man bara kan komma i Åre. Vilken utsikt! Och vilken härlig åkning det var nerför i den opistade snön. Den varma chokladen i toppstugans café var god - men måste vara veckans dyraste dryck i literpris räknat.