Vi tittade på ett hus till igår. Före visningen hade jag fått för mig att det här huset skulle vara i bättre skick än det första (jag har ingen aning om varifrån jag fått det). Men när vi kom in i huset insåg man genast att det här var ett hus som krävde både tid och pengar för att komma i beboligt skick. Kan säga att jag inte ens gick in i badrummet och det berodde inte på att det var beläget i källaren, utan mer på att jag kände att jag skulle bli skitig av att gå in där. Mäklaren vad uppriktig och menade på att i princip så köper man husets skal och läget, alltså tomten. Kan säga att vi inte är i läge att köpa ett sånt objekt. Hur fint det än skulle kunna bli. Men då måste man byta hela taket, fixa skorstenen, fasaden, bygga garage, fixa toaletter och badrum... Om jag hade pengar så...
Parallellprojektet i väntan på nästa, större bostad blir nu att försöka fixa till lite smarta compact-living-lösningar i vår befintliga lägenhet. På tal om compact-living så undrar jag hur stor en lägenhet måste vara för att få kallas för lägenhet? Läste om en lägenhet på 9 kvadrat i Vasastan i Stockholm. Kan det finnas så små lägenheter? Hur bär man sig åt för att inte bli galen om man ska bo i en så liten lägenhet? I jämförelse med 9 kvadrat är våra 62 kvadrat ett palats! Ibland är det nyttigt och bra med jämförelser!
torsdag, februari 22, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar