Funderingar från frisörstolen

Provade en ny frisör - igen. Måste ju prova lite olika för att se vad det finns för olika slags frisörtyper. Dagens intryck var att det verkligen är skillnad på hur hårdhänt en frisör handskas med sina kunder. Har inte alls lika ont i efter slingningen som jag hade efter mitt förra besök. Då var jag öm i huvudet i en halv vecka. Frisören idag var också bra på så sätt att hon inte alls babblade. Hon frågade inte ens vad jag jobbar med! Så det var ingen risk för kallprat. Men visst satt jag och funderade på om man som kund förväntas dra igång ett samtal eller inte. Var ganska nöjd med att inte behöva prata.

Så jag satt still och försökte vara så flexibel i nacken som möjligt... Kan säga att jag är glad att jag inte har några nackproblem, för det skulle man lätt skaffa sig efter ett tag i frisörstolen... Det är inte klokt vad man dels måste hålla emot när någon drar testar av håret genom plasthättan och dels måste vinkla huvudet så att man kommer åt nackhåret. Och så undrar jag om handfaten måste vara så attans obekväma? Kan man inte tillverka ett handfat som gör att man inte har lust att bara skrika rakt ut när den hårda kanten möter nacken? Det är inte bekvämt att gå till frisören - men visst är det trevligt att någon fixar med håret, kommer med en kopp te och erbjuder läsning i form av senaste skvallertidningen.

Är konservativ när det kommer till håret. Men dagens resultat är att håret är en aning uppklippt och då pratar vi verkligen en aning! Tror inte någon ser det... Men frisören bad så snällt om att få klippa upp det lite, så jag gjorde en chansning! Färgen är också bra - lite guld-röd.