Livet och döden

Det är svårt att förstå att människor kan sluta finnas från en dag till en annan. Jag undrar mycket vad som händer sedan: Vad händer när man slutar andas på den här jorden? Det känns så konstigt att veta att jag aldrig kommer att träffa morfar igen. Aldrig. Aldrig är ett så definitivt ord. Samtidigt känns det obegripligt. Hur kan det vara så att en människa inte längre finns? Hur kan ett liv bara sluta?

Det är svårt att förstå hur man ska göra för att minnas - ibland kan jag bli rädd att glömma bort. Det finns en vacker dikt av Barbro Lindgren om att minnas de som inte längre finns:

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej
när du vill
Allt som finns kvar
av mej
är inom dej
Så är vi jämt tillsammans