Äntligen!

Har precis varit och sett Horace på storbildsskärm. Det var en intressant upplevelse. Jag tycker att det ligger något högtidligt över den stängda vita dörren med gulddekor innan den öppnas. När Horace sedan kommer ut känns det lite extra spännande. Och tänk att vara en av de få som vet det han snart kommer att meddela hela världen! Vilken känsla det måste vara. Sedan är det samma sak varje år: den som får priset är som vanligt en författare som jag faktiskt inte hört talas om. Jag försökte ju ändå vara ute i god tid i år och förbereda mig genom att läsa ett par tänkbara pristagare, men det var ju ingen vits med det. Pamuk känner jag inte till. Men en kollega säger att han är bra och helt klart läsvärd. Så jag ska väl som vanligt försöka läsa minst en bok av nobelpristagaren. Det jag funderar på mest nu är hur många språk Horace egentligen pratar. För det är lite roligt när han drar motiveringen på ett par av skolspråken och därefter på ett par andra som i alla fall jag inte kunde identifiera. Det enda som inte var som vanligt var att jag inte hörde någon som skrek "Äntligen!". Så precis som vanligt var det inte...