Rör inte min kopp!

På jobbet har vi dels kollektiva koppar och dels ett gäng högst privata koppar som nu är förvisade till "skäms-skåpet". Det privata kopparna är privata och rörs ej om man inte först pratat med dess ägare. Så är det bara. Och de flesta av kollegorna vet detta. Det är självklart. Så idag. Diskmaskinen hade kommit i otakt - det fanns inga kollektiva koppar kvar. Så min kära kopp med lilarosa insida var ett lätt byte för en kaffesugen människa. Jag kom precis lagom för att upptäcka detta. Och jag hann inte hindra mig, utan jag reagerade reflexmässigt och i det närmaste rykte koppen ur händerna på kopptjuven. Min kopp! Att kommentaren om att "den är är underbar" fälldes gjorde inte att situationen kändes bättre. Nu funderar jag allvarligt på om jag ska förvara mina koppar på rummet i fortsättning, så att jag säkert få ha dem i fred.