Brakade in i verkligheten med besked idag. Det kan väl liknas vid en frontalkolission i beskedlig hastighet, ungefär. Alla kollegorna var i full gång. Redan upplagda inför höstens göromål. Där kommer en nyligen semesterfirande stackare inlallandes: Bang!
Här fanns förutom en gulnad fredskalla, en massa olika epost-brev att ta ställning till: slänga - inte slänga. Läsa eller klicka bort. Olika scheman för att ruta in tillvaron: kvällstjänstgöring, helgtjänstgöring, köksschema och det vanliga veckoschemat. Till det en massa möten varje dag och saker som ska bokas. Det ska väl bli rätsida på det här med tids nog: börjar veckan friskt med halvdagsutbildning i ett datorprogram, möten och möten, ett kvällspass och så ovan på det helgtjänstgöring. Men börjar man med högt tempo kan man ju trösta sig med att det bara kan bli lugnare! Alltid något.
Och så kan jag konstatera att orchidéer har ett oförskämt dåligt rykte om sig att vara besvärliga individer. Ont förtal säger jag! När min klena fredskalla säckade ihop efter fyra sommarveckor utan vatten har min brudorchidé blommat oavbrutet och slokar inte alls. Så nu kanske det blir orchidéer för hela slanten i fortsättningen. De gör ju sitt jobb: De blommar utan krångel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har en otroligt tålig fredskalla. Den har väl vant sig vid att nästan vissna varje gång innan den får vatten, jag vet inte. Men det är ett under att den fortfarande står, så ofta som jag trott att den varit död. :)
Skicka en kommentar