Moderskänslor

Höstterminen har dragit i gång och med det har alla nya studenter kommit till campus. I går klädda i sopsäckar, lustiga hattar vikta av tidningspapper och ölburkar i händerna redan på förmiddagen.

Idag kanske mer civilit klädda. Vad unga de är i år! Vad bortkomna och osäkra. De nya studenterna går helst i grupper eller allra minst i par. Det liksom försöker dölja sig bakom varandra och hoppas att någon av de andra ska fråga det där som ingen av dem vet. Och jag påminns om hur det känns att komma till en helt ny verklighet. Bara det att hitta till lektionssalar, mellan olika byggnader, hitta någon att hänga med och ovan på det ordna allt praktiskt med passerkort, logginuppgifter och samtidigt försöka komma fram till hur mycket man måste plugga och tentor och annat. Och jag vill bara krama om dem, säga något snällt och bara försäkra dem om att allt ordnar sig även om allt bara känns som ett enda kaos.