Spektaklet i Athen

Det finns något roande med tillställningar av typen Schlagerfestivalen - ett påhitt, en tävling som blir på liv och död och resulterar i kliometervis med löpsedlar, tyckande i diverse paneler och diskussioner i fikarum. Psykkrig, sabotage, smutskastning. Jag dras gärna med i hysterin ett tag - det är avkopplande att engagera sig i något som inte är så viktigt. För vad spelar det egentligen för roll vilket land som vinner? Och smak går ju knappt att bedöma. För vad är god och dålig smak? Och vem har rätt att bedöma det? Men tycka en massa går ju hur bra som helst! Tycka är kul och det är skönt att få ett tillfälle att släppa lös den inre kritikern för en gångs skull. Brukar rasta min kritiska sida under Schlagerfestivalen både spontant och så lite mer styrt av formulär. Att betygsätta bidragen i olika kategorier är lika viktigt för en fulländad Schlagerfestivalkväll som chips och dipp! Ser fram emot två kvällar som soffkritiker. Den första redan i kväll!