Baksidan med arbete i offentlig miljö

Det finns väl fördomar och föreställningar om de flesta yrken och arbetsplatser. Och det säger sig självt: man kan ju inte veta vad det innbär att arbeta inom en viss sektor som man har vaga idéer om eller inte alls känner till.

Om bibliotek gissar jag att dessa idéer mest handlar om att det är en lugn, ganska så dammig plats. De som arbetar på bibliotek anses vara intresserade av böcker och kultur. Visst kan det ligga mycket i det - men det är inte hela sanningen på något sätt. Det där med att det är lugnt är väl sant på sitt sätt, men samtidigt inte. Bibliotek är en öppen, offentlig miljö där vem som helst får vistas utan att behöva tala om varför, utan att behöva spendera pengar. Bra. Men det gör också att det blir en samlingsplats för människor som av olika anledningar befinner sig i samhällets utkant. Vi har här hos oss en del besökare som på ett eller annat sätt inte mår bra. Tragiskt och hemskt för varje individ. Men det leder också till att man hamnar i situationer som inte känns bra.

Idag har vi haft en sån person här. Han blev avvisad av polis för ett par veckor sedan, efter att han vara hotfull mot studenter och personal. Nu var han här igen. Jag blir så rädd. Mitt hjärta pickar som ett fågelungehjärta. Men det finns inget att göra - gör man inget olagligt kan man inte avvisa besökare. Men ska man behöva ta att bli kallad för diverse saker på sin arbetsplats? Behöva känna sig utsatt och kränkt? Mest blir jag nog rädd för att den här personen har sett mig. Jag vill inte behöva vara rädd på min arbetsplats.