Uppföljare

Det är inte ovanligt att uppföljare anses vara sämre än originalet, del ett bättre än del två. Mm... jag har stött på ett exempel på detta. Gjorde en äkta sträckläsning av en bok igår - alltså jag läste från pärm till pärm. Inget fel i sig. Sträckläsning är härlig lyx och kan ju indikera att boken är fängslande, intressant och/eller lättläst. I det här fallet mest det senare.

Jag tyckte det skulle bli intressant att läsa Familjegraven, uppföljaren till Grabben i graven bredvid. Gillade både boken och filmen och inte bara för att det handlar om en "kollega" utan för att det alltid är intressant att läsa om relationer av olika slag och särskilt relationer mellan personer som på ytan kanske inte verkar har så mycket gemensamt. Som till exempel en bibliotekarie och en bonde. Hur få de det att gå ihop? Bakom de komiska situationerna finns de stora frågorna om relationer, som: Hur lika måste man vara för att det ska fungera? Hur mycket kan man ge upp för en annan?

Så jag var självklart ivrig över att läsa vidare om Desirée och Benny. Bokens upplägg är intressant och tilltalande: perspektivet växlar mellan de båda så att läsaren får följa bådas tankar kring det som händer. Men innehållet är inte speciellt intressant. På knappt 2oo sidor avhandlas deras första sju (!) år tillsammans. Det säger sig själv: Det blir varken ingående eller engagerande så att det stör. Och det kommer nog inte att bli en uppföljare på filmduken... Lite besviken är jag nog. Kanske dags att läsa ytterligare en deckare istället... och passa mig för fortsättningsböcker.