Barndomsminnen i ny tappning eller varning för grisen

I helgen har vi vart på Öland och jag ville åka till borgen i Eketorp för att se hur den egentligen är. Jag har barndomsminnen därifrån, och de var inte direkt positiva om vi säger så. Så jag tänkte att det var dags att ta reda på om det var så illa som jag tyckte då. Tiden var liksom inne. Och Ubbe har jobbat som guide där, så jag tänkte att han kanske kunde få mig att se på det på ett annat sätt.

Eketorp ligger mitt ute på Alvaret som i sig är torrt och platt - det känns liksom livlöst på något sätt. Det var stekande varmt. Jag måste medge att det ser pampigt ut när man kommer gående och ser murarna med de taggiga krönen. När vi var där förstod jag precis varför jag inte tyckte om det som barn: det som finns att titta på är murarna, några uppbyggda hus, en brunn och några höns. Grisarna som det varnades för (de ska tydligen vara av det slaget att de anfaller om de känner vitting av medhavd mat...) var inte synliga - det var instängda på grund av ett vikingasällskap var där och de hade med sig hundar, vilket grisarna inte uppskattade... Det som var största behållningen var guiden som höll i rundturen. Han var otroligt kunnig och berättande levande om borgen. Det gav mycket mer. Och det är trots allt spännande att man kan veta en del om hur människorna levde.

Efter att ha sett hur vikingamänniskorna stormade borgen och vi snokat reda på grisarnas inhägnad var vi nöjda med besöket. Men innan vi åkte för att bada i havet, passade jag på att köpa en påse te: Eketorpsblandning, förstås!