Sommargemyt

Har funderat en del på vad det är som skapar stämningen på sommaren och då i form av upplevelser av olika slag. Jag undrar mycket hur det kommer sig att sommaren är så tätt förknippad med deckare, mord och död? Vad är det som gör att vi dras till att läsa om bestialiska brott och då särskilt på sommaren?

Deckare är en av de kategorier som lånas ut mest av på bibliotek sommartid. Hållen gapar stora i deckarhyllorna. Och alla boklådors pocketdrive att köpa 3 och betala för 4 brukar resultera i ett antal deckare. För att inte tala om damtidningarna som så här års bjuder sina läsare på böcker - så gott som alltid deckare.

Det kanske är så att vi behöver mörka, läbbiga senarier för att väga upp en strålande dag då man ligger i hängmattan och tittar upp på den molnfria himlen och allt bara är ljust, glatt och vänligt? Vi kanske inte skulle stå ut om vi samtidigt läste lyckliga skildringar? Det skulle bli overload av välmående. Deckaren behövs kanske för att skapa jämvikt...

Det kanske i sin tur förklarar varför det gemytliga sommarprogrammet "Allsång på Skansen" direkt följs av det i och för sig lika gemytliga "Morden i Midsomer"? Jag kan inte tänka mig en bättre helkväll än just folkligt, trallvänligt sångprogram och efter det ett förvisso lika trevligt, gemytligt inramat program men med mord som tema. Fast morden i Midsomer förmår inte skrämma på riktigt - till och med de är trevliga på något sätt. Nu har sommaren börjat på allvar: mord och allsång. Samma kväll! Lika delar spänning och gemyt. Sommaren är i jämvikt.